Pollenanalytisk undersökning av jordlager i Rishög, Bjäragården

Pollenanalytisk undersökning av jordlager i Rishög, Bjäragården.

Nils-Olof Svensson

Eslöv 2001-03-15

Metodik

Dokumentation och provtagning har skett i en framgrävd profil (fig. 1) efter noggrann rensning och med beaktande av tänkbara föroreningsproblem såsom perkolationszonen runt stenar och block och större rotkanaler. Den stratigrafiska beskrivningen och uppritningen av profilen (fig. 1) har skett av Jonas Paulsson.

De uttagna jordproverna har preparerats i pollenlaboratoriet vid Kvartärgeologiska avd., Lunds Universitet. Kemisk preparering, preparattillverkning och analyser av följer de principer som ges i (Berglund & Jasiewiczowa (1986).

Den principiella proceduren har varit; uttagning av volymsbestämda prov (1 eller 2 cm³) och tillsättning av Lycopodiumtabletter för absolut pollenbestämning, och sedan en kemisk behandling med följande steg; 10% HCl i 5 min i kokande vattenbad, sköljning, 10% NaOH i 10 min i kokande vattenbad, sköljning, silning genom grovt nät, dekantering av sand och grov silt, 40% HF i ca. 30 min i kokande vattenbad, 10% HCl i 5 min i kokande vattenbad, sköljning i vatten, sköljning i isättika, acetolys (90% Ättiksyreanhydrid+10% konc. svavelsyra) 7 minuter i kokande vattenbad, sköljning i isättika, 2x sköljning, färgning i neutralrött, silning över 7um nät, och slutligen tillverkning av glycerinbaserade mikroskoppreparat som förseglats med Glyceel.

Preparaten har normalt analyserats i 1000x förstoring med användande av oljeimmersionsobjektiv och faskontrast för kritiska bestämningar. I möjligaste mån räknades 300-800 pollen och sporer per nivå. Artbestämning har skett med hjälp från bestämningsnycklar i Faegri & Iversen (1989), Moore et. al (1991), Andersen (1979) samt med diverse specialnycklar och referenspreparat vid kvartärgeologiska avd. vid Lunds Universitet. Vid beräkning av procentvärden har träd, buskar och örter, men inte sporväxter, inkluderats i beräkningssumman. Vid uppritning av pollendiagrammen har kurvdiagram ritats då de ger tydligare diagram, detta framförallt genom att en 10x kurva kan ritas vilket är viktigt vid tolkning av ovanligare arter. Kurvdiagram har däremot den nackdelen att de ger sken av kontinuerliga förändringar vilket säkert inte har varit fallet. Ett stapeldiagram är ur denna synpunkt att föredra. Latinska artnamn har använts, de flesta svenska namnen för arterna i diagrammet framgår av tabell 1. Uppritning av pollendiagram har skett med programmet Tilia (E. Grimm ).

Humushalten har bestämts som ett relativt värde, volymsbestämda prov har kokats i 10% NaOH i 10 minuter och spätts till mätbara nivåer. Mätningen av humussyror skedde med en EEL colorimeter med filter 626 och instrumentet kalibrerades relativt destillerat vatten.

Mängden sand och grov silt har bestämts på volymsbestämda prov. Det grova minerogena materialet separerades genom dekantering av suspenderat material, dekanteringen upprepades tre gånger med en sedimentationstid på 30 sek. Det resterande minerogena materialet torkades och vägdes.

Mikroskopiska kolpartiklar <10 ?m räknades vid pollenanalysen och anges som antal per cm³. Mängden kolpartiklar bestämdes med hjälp av förhållandet tillsatta/räknade lycopodiumsporer under beaktande av sedimentprovets volym. På grund av det stora antalet kolpartiklar i vissa prov räknades de ofta bara under in mindre del av analysen, totalantalet bestämdes därefter genom mängdförhållandet till Lycopodium sporer eller någon vanlig pollentyp. Pollenkoncentrationen per cm³ bestämdes likaledes med hjälp av förhållandet tillsatta Lycopodium och räknade pollen ingående i pollensumman.

Tabell 1: Namn i pollendiagrammen och svensk motsvarighet.

Lagerföljden har även dokumenteras med mineralmagnetiska analyser genom mätning av magnetisk susceptibilitet på uttagna volymsbestämda fuktiga prover med ett Digico instrument. Susceptibiliteten mättes före och efter behandling av provet med varm 10% HCl lösning för att dokumentera halten lätt syralösliga järnföreningar. Mätvärdet anges i SI enhet ?m³ kg^-1.

Pollenanalys av avlagringar knutna till arkeologiska anläggningar

Pollenanalys av avlagringar knutna till arkeologiska anläggningar kan förväntas ge resultat i huvudsak knutna till mänsklig aktivitet. I en gravhög, som Rishög, som är uppbyggd av ytjord från omgivningen, troligast ditförd som grästorvor, bör polleninnehållet i jordfyllningen präglas av en lokal pollenflora från området där jordtäkten skett. Då arkeologiska avlagringens uppkomst ofta beror på enstaka aktiviteter saknas normalt tidskontinuitet. Detta tillsammans med den komplexa närmiljön gör att tolkningen av resultaten blir annorlunda och mer komplex än i de mer landskapsinriktad studierna i naturligt bildade torv och gyttjelagerföljder. Problem och möjligheter med denna typ av analyser beskrivs exempelvis av Dimbleby (1957, 1985), Bottema (1975) och Andersen (1979, 1986). Fossila jordmåner har ofta bevarats under gravrösen, pollenanalys av dem kan avslöja detaljerad information om den lokala vegetationen och markutnyttjande (cf. Andersen (1979, 1986, 1996), Björkman (1991, 1992), Lagerås et al. (1995). En översikt och diskussion om bronsålderns jordbruk ges i Lagerås & Regnell (1999) och Welinder et al (1998).

Tabell 2 : Selektiv pollendestruktion. A. baserat på pollenslagens innehåll av sporopollenin, B. baserat på ett 20-årigt experiment med bevaring i olika jordmåner. Observera att pollendestruktionen i lövmylla (leaf mould) (pH 6.2) var mycket hög, i podzol (pH 3.4) bevarades alla pollen, dock i varierande grad skadade och påverkade. Sammanställd från A. Birks & Birks (1980), B. Havinga (1984).

Figur 1: Stratigrafi och pollenprovens läge i den undersökta sektionen. Profilbeskrivning och ritning av Jonas Paulsson.

Två avgörande faktorer för möjligheten att få acceptabla resultat av pollenanalyser i jordmåner är att lagerföljderna ej är omblandade och att pollenkornen är acceptabelt bevarade. Omblandning i jordmånsprofiler sker främst genom grävande djur och/eller mänsklig påverkan. Daggmask blandar mäktiga jordlager, och ger stor blandning i brunjordsprofiler. I surare jordarter minskar daggmaskens betydelse och större möjligheter till bevarad stratigrafi finns.

Pollenkornens bevarandegrad är beroende av kemiska och biologiska faktorer. Basiska kalkrika jordar ger dåliga eller inga bevarandemöjligheter (Andersen 1986), surare jordar (PH< 5.5) liksom syrefattiga våta avlagringar ger en bättre bevarandegrad. En ytterligare faktor av betydelse är bränning, en bit ner i jorden förstörs pollen helt, därunder finns en zon där pollenkornen värmepåverkats kraftigt så deras utseende påverkats.

Pollendestruktionen är artselektiv (Tab. 2), varför vissa arter bevaras dåligt eller inte alls i olämpliga miljöer, andra ytterligheten är pollen som är identifierbara trots kraftig nedbrytning (exempelvis Tilia). Den selektiva pollendestruktionen är oftast inte total utan ger förvrängningar i relationerna mellan arterna. De olika pollenkornens känslighet varierar mellan olika miljöer, Havinga (1984) har genomfört 20 åriga experiment och fann att de olika arternas bevaring varierade kraftigt mellan olika miljöer. I en lövmylla (pH 6.2) bevarades pollenkornen mycket dåligt (Tab. 2B), men att exempelvis Quercus (40% kvar efter 20 år) var en art som bevarades relativt bra, Alnus och Corylus mycket sämre (2-4% kvar efter 20 år). I en sandig podsoljord (pH 3.4) bevarades pollen mycket bättre och få försvann. Genom att mäta den påbörjade successiva förstörelsen av pollen visade sig andra arter nu vara känsligast (Tab. 2), exempelvis var Quercus och Salix här bland de mest förstörda pollentyperna.

Vad det gäller genesen av polleninnehållet i den undersökta lagerföljden kan en indelning ske i tre grupper, ursprunglig markyta och undergrund, högfyllnad och ytjord.

Generellt för alla dessa avlagringar är att pollenkornen inte alltid ligger stilla, en viss förflyttning nedåt i markprofilen sker alltid med perkolerande vatten. Beroende på jordartens genomsläpplighet och förekomst av eventuella kanaler går denna process olika fort. Denna process kan ge resultatet att en yngre pollenstratigrafisk zon kan ”vandra ner” till äldre arkeologiska fynd. Grävande djurs aktiviteter kan förflytta pollen både upp och ner och ytterligare förrycka bilden och extremfallet ge en total omrörning i en ytnära zon.

Undersökt sektion.

Det undersökta området utgörs av ett ca 3 m långt schakt (fig. 1) i den västra delen av gravhögens bräm. Provtagning för pollenanalysen skedde längst in, där schaktet var som djupast för att säkert finna opåverkat högfyllnadsmaterial. Väsentligt var också att här undveks större stenar som kunde försvåra provtagningen.

Lagerföljd

Lager A: 0-20 cm, humushaltig siltig sand, mörkbrun till svart. Översta 5 cm har högre humusinnehåll och avslutas med grässvål.

Lager B: 20-108 cm, något lerig siltig sand med humusinblandning, mörkbrun.

Lager D: 108-139 cm, siltig grusig sand med svagt humusinnehåll, brun. Vilar på berget.

Pollenanalys

Resultatet av pollenanalysen redovisas i pollendiagrammet i figur 2. Tabell 1 visar latinskt respektive svenskt namn för flertalet av de bestämda pollentyperna. Viktigt att notera är att pollenkornens bevaringsgrad var dålig, i vissa prover mycket dålig. Detta har resulterat i att många pollentyper helt försvunnit, andra reducerats i mängd. Den dåliga bevaringsgraden ger i vissa fall även identifieringsproblem, exempelvis bland ericaceaerna.

Beskrivning av lokala pollenzoner, (pollendiagram fig 2).

Tilia-Polypodiaceae –zonen

Kännetecknas av höga uppåt minskande Tilia frekvenser och höga Polypodiaceae värden. I övre delan av zonen påbörjas en kraftig ökning i Poaceae och Plantago lanceolata och det finns mycket örtpollen. Zongränsen uppåt har placerats där Tilia minskar kraftigt.

Poaceae-Plantago lanceolata –zonen

Kännetecknas av höga uppåt ökande Poaceae frekvenser och initiellt höga uppåt minskande Plantago lanceolata värden. Även höga värden av Compositae liguliflorae.

Zongränsen uppåt har placerats där Callunas expansion börjar.

Calluna-Juniperus-Poaceae –zonen

Kännetecknas av höga Calluna frekvenser tillsammans med Poaceae och Juniperus. Fagus, Carpinus och Picea förekommer i låga frekvenser.

Figur 2: Kulturindikatorer i pollendiagram i relation till landanvändning. Modifierad efter Behre 1991.

Analysresultat från övriga fysikaliska och mikroskopiska analyser.

Humushalt

Humushalten bestämd relativt med colorimeter på humus extraherad med 10% NaOH redovisas i tab. 1. Resultaten visar att lager D, fälttolkad som morän i orörd undergrund, har ett lågt humusinnehåll som styrker att lagret i nedre delen ej är uppblandat med ytligare jordmåner. Den högre humushalten i övre delen av lager D indikerar troligen närhet till den ursprungliga markytan. Lager B, tolkat som högfyllnad har ganska enhetlig högre humushalt. Översta lagret, A, visar att i dagens aktiva jordmån finns en betydligt högre humushalt än i lagren nedan.

Magnetisk susceptibilitet

Magnetisk susceptibilitet bestämdes på proven dels i naturligt tillstånd dels efter behandling med varm 10% HCl. Skillnaden antas kunna visa förekomst av lättlösliga järnföreningar, oftast knutna till jordmånsbildning.

Djupast i lager D är susceptibiliteten låg och olöslig vilket kan indikera mindre påverkan av jordmånsprocesser. Strax ovan ökar susceptibiliteten och är i större utsträckning syralöslig vilket tyder på påverkan av jordmånsprocesser. Provet på 119 cm är mycket avvikande med högre susceptibilitet och knappt någon syralöslighet. En mycket vag gissning, delvis baserad på erfarenheter från Kalmartrakten, är att uppvärmning under eldning kan gett sådan effekt.

Lager B och överst A visar medelhög och ganska hög syralöslig susceptibilitet vilket är i överensstämmelse med inverkan av jordmånsprocesser.

Tabell 3, Bestämda jordartsparametrar.

Sand och silt

Halt sand och silt per cm³ har bestämts genom siktning av små prover och framgår av tabell 3.

I lager D är fördelningen ca 60% sand och 40 % silt, uppåt i högfyllningen, lager B, ökar silthalten på bekostnad av sandinnehåll. Slutligen nära markytan minskar det totala minerogena innehållet påtagligt.

Pollenkoncentration

Pollenkoncentrationen (tab. 3) är bestämd vid pollenanalysen med hjälp av känd provvolym och känd mängd tillsatta sporer av Lycopodium clavatum.

Det understa pollenprovet nere i lager D visar mycket låg pollenkoncentration och visar att lagret ej är omgrävt då annars pollenhaltigare ytmaterial bör ha inblandats.

Längre upp i lager D ökar pollenmängden kraftigt. I högfyllningen, lager B, är pollenkoncentrationen ganska hög men ej så enhetlig då näst översta provet har en betydligt högre pollenhalt. Om lagret består av upplagda grästorvor kan detta prov komma från överytan på en sådan där pollenhalten är högre medan proven i mitten och nedre delen av lager B i så fall kommer från ursprungligen något djupare marklager. Klart är dock att även dessa prov kommer från ytnära jordmånslager eller innehåller inblandat sådant material.

Översta pollenprovet, i lager A, har mer än 10 gånger högre pollenkoncentration än snittet för lager B och verkar därför ha samlat på sig pollen under längre tid, vilket ju verkar rimligt.

Kolkoncentration

Koncentrationen mikroskopiska kolpartiklar (tab. 3) är bestämd vid pollenanalysen, även den med hjälp av känd provvolym och känd mängd tillsatta sporer av Lycopodium clavatum. Undre delen av lager D har en låg kolhalt, sen sker en drastisk ökning, på nära 100 gånger, till provet vid 119 cm på gränsen till lager B.

De följande proven i lager B visar en ganska jämn kolkoncentration medan översta provet har betydligt lägre kolhalt

Sammanfattande tolkning av resultaten

Tolkningen av de olika kulturindikerande pollentyperna har baserats på studier bland annat av Behre (1981), Fig. 2. visar sammanfattande Behres resultat. Som exempel på andra studier som tagits i beaktande för tolkningen kan nämnas Berglund 1966, 1969, 1986), Berglund et al. (1991), Iversen (1941, Korsmo (1926), Lagerås (1996), Regnell (1989), Birks & Birks (1980), Gustavsson (1998). Utöver pollendiagrammet i fig. 4 och rådata i tab. 4. som redovisar samtliga pollenbestämningar, sammanfattas pollenanalysresultatet i ett summadiagram i fig. 3.

Figur 3: Sammanfattande pollendiagram med tolkning.

Före det att gravhögen byggdes utbildades en ursprunglig markprofil på den tunna jordmånen ovan hällen. Polleninnehållet här har före gravens anläggande ansamlats i markytan och delvis transporterats ner av perkolerande vatten och grävande djur, främst daggmask. Under äldre skeden, exempelvis i den Atlantiska skogen bör brunjordar ha varit vanliga i området. I brunjord finns oftast mycket grävande mask, tillsammans med deras högre pH bör därför resultatet bli ett lager med otydlig pollenstratigrafi och dåligt bevarade pollen (cf. Andersen 1979) där framförallt de äldre pollenkornen i stor utsträckning försvunnit. Tåliga pollenkorn såsom Tilia bevaras bättre och längre vilket delvis kan förklara de höga Tilia värdena i botten av lager D. I övre delen av detta lager finns rester av en rik betesängsflora med höga värden av Plantago lanceolata (spetsgroblad), Poaceae (gräs) och många örter såsom Campanula (blåklocka), Ranunculaceae, Pimpinella saxifraga, Trifolium (klöver), Rumex (syror) och Caryophyllaceae. Dessa senare är vanliga genom hela lagerföljden men endast i lager D finns det ett stort inslag av Silene dioica typen (exempelvis rödblära och vitblära). I lagret finns även ett stort inslag av obestämda ormbunkssporer av Polypodiaceae typ och Polypodium vulgare (stensöta). Den låga pollenkoncentrationen indikerar att lager D, även i sin övre del, har ett skilt ursprung jämfört med ovanliggande lager B. Provet på 119 cm djup visar mycket mikroskopiska kolrester och en avvikande magnetisk susceptibilitet, vilket kan tyda på eldning eller tillförsel av bränt material. En rimlig tolkning är att det vid platsen för högen växt lind innan högen byggdes och att floran varit något annorlunda, kanske tack vare lindträd och det mycket tunna jordtäcket, förekomsten av stensöta kan visa att hällen gick i dagen intill.

Övergången till lager B visas som en kraftig minskning av Tilia samtidigt som Poaceae ökar och når mycket höga värden i lager B. Pollenkoncentrationen ökar kraftigt vid övergången till lager B. Örtsammansättningen i detta lager är något annorlunda än i lagret under, Caryophyllaceae av Cerastium typ (arv) är vanliga liksom Ranunculaceae acris typ (smörblomma). Polypodiaceae (ormbunkar) har minskat kraftigt, istället återfinnes Bythrychium och Ophioglossum samt lite Pteridium. Lager B som är det material som bygger upp högen, har klart härrört från ytlager i ett mycket öppet trädfattigt beteslandskap. Förekomsten av ganska mycket kolfragment visar att områdena för jordtäkten varit brandpåverkade, när är däremot osäkert då kol bevaras bra. Variation i pollenkoncentration inom lagret indikerar troligen variationer på hur ytnära det tillförda materialet grävt upp, den genomgående höga humushalten visar att materialet vid alla tre proven är från en ytnära jordmån, vilket även styrks av den enhetliga utseendet i schaktet.

Den generella slutsatsen av pollenanalysen är att de låga värdena för trädpollen i kombination med mycket höga frekvenser för betesgynnade arter, visar att ett mycket öppet beteslandskap varit källan till materialet i högfyllningen i lager B. Inget motsäger att detta varit likåldrigt med pollenfloran i övre delen av lager D.

Anmärkningsvärd är den upprepade förekomsten av Polygonum persicaria pollentyp (olika arter av pilört) i samtliga prov i lager B. Pollenkornen från denna grupp är mycket typiska och troligast härrör pollenkornen från de ettåriga ogräsarterna. Åkerpilört och vanlig pilört är mycket vanliga ettåriga åkerogräs, de och andra arter förekommer även i fuktiga miljöer som diken och kärr. Det är inte troligt att pilört vuxit på de hårt betade sluttande markerna runt Rishög vilka är troligast som täktområde för högfyllnaden. Inventeringar av dagens flora på bronsåldershögarna i Bjäre (Gustavsson 1998) visar inte någon förekomst av pilört. En trolig förklaring är att pilört hunnit etablera sig som blommande ogräs under det att högen byggdes. Förekomsten i alla undersökta proven i fyllningen visar i så fall att det inte varit ett enstaka uppehåll i uppläggandet av högfyllnaden utan snarare att byggandet skett i så långsam takt att pilört kontinuerligt varit etablerad. Om vi tror på denna tolkning så visar den också att högbyggandet ej skett och avslutats under ett vinterhalvår.

Lager B innehåller enstaka Cerealia pollen, dock så få att odling av sädesslag troligen ej skett i närheten. Avsaknaden av pollen från sent invandrade träd samt Secale (råg) och låga värden av lind visar att högfyllnaden pollenanalytiskt kan knytas till sen Subboreal eller tidig Subatlantikum men nogrannare datering är svår då trädpollen är så dåligt representerade. Pollenanalytiskt är högfyllnaden relaterbar till Bronsålder eller äldre Järnålder.

Det översta mer humushaltiga lagret A, har analyserats med ett pollenprov taget endast 5 cm under ytan. Pollenfloran här domineras av Calluna (ljung) med ganska mycket Juniperus (en), medan gräs och flera örter minskat. Det finns dessutom en ganska stor mängd Lycopodium complanatum typ, dock finns det för denna lycopodiumtyp bestämningsproblem då den snarlika L clavatum tillsatts för koncentrationsbestämning. Den ganska stora mängden ljungpollen förvånar något då ljung i dag inte är så framträdande. Trots det ytliga läget verkar därför provet representera en något äldre tidpunkt än nutid, då ljung varit mer utbredd på högen. Det är dock viktigt att tänka på att pollenanalysen ger en mycket lokal bild, det kan ha räckt med en ljungplanta på provtagningsplatsen. Förekomsten av Fagus (bok), Carpinus (avenbok) och Picea (gran) som alla är sena invandrare samt Secale (råg), visar att lagrets pollenflora är betydligt yngre än lager B.

Förslag till fortsatta studier.

En snabb blick på pollendiagrammet visar att en viss förtätning av pollenanalysen vore önskvärd. Dock är troligen analyserade prov representativa för lagerföljden och trolig händelseutveckling, varför en förtätning nog inte ger mycket annorlunda resultat.

Då högfyllnaden inte verkar förorenad av yngre pollen och då den har en relativt hög pollenkoncentration kan det vara möjligt att extrahera pollenkorn i tillräcklig mängd för C¹⁴ datering. Ett möjligt problem är den rika förekomsten av kol, då kolets egenålder är osäker måste preparering ge möjlighet att separera kol. En sådan datering direkt på pollen förutsätter att polleninnehållet i högfyllnaden domineras av dåtida unga pollen genom att jordmånsförhållandena där fyllnadsmaterialet hämtades successivt förstörde äldre pollen. Detta kan antas vara fallet om brunjordsförhållande rått.

Redan planerat under grävningen var att analysera en sekvens längre ut i högens kant där man kan förvänta sig få en successiv ansamling av nedrasat högfyllnadsmaterial. Om det lyckas analysera en sådan sekvens kan kanske mer kontinuitet fås i vegetationsrekonstruktionen, den nu analyserade sekvensen bara ger information från tiden för högbyggnad och nära nutida vegetation.

Viktigt är också att relatera hur dagens och den nära nutida vegetation avspeglas i pollensammansättning. Detta kan ske genom en analys av recent pollen i mosskuddar och nyligen begravda marknivåer (exempelvis under lager av djurutgrävt material).

För att öka förståelsen för traktens vegetationsförändringar och för att bättre förstå och tolka pollenanalysresultatet från högen är det mycket väsentligt att ta fram ett daterat pollendiagram från en torvlagerföljd i en mindre torvmark.

Figur 4: Fullständigt pollendiagram.

Layer                             A	      B	      B	      B       D       D	     D
Provdjup                          6      58      98     109     119     124    135
------------------------------------------------------------------------------------
Betula                           69      74      48      72      41      28      6
Pinus                            47       9       3       6       4      5       1
Sorbus                            2       0       0       1       0       0      0
Corylus                          28      33      17      34      14      22      3
Ulmus                             0       0       0       1       0      0       0
Quercus                          17       9       0       2       0       2      0
Alnus                            69      42      19      62      22     19       0
Tilia                             0       3       2       3      85     49      26
Fraxinus                          0       1       0       2       0       1      0
Acer                              0       0       1       0       0      0       0
Fagus                             7       0       0       0       0      0       0
Carpinus                          2       0       0       0       0       0      0
Picea                             1       0       0       0       0      0       0
Juniperus                        44       0       0       0       0       0      0
Viburnum                          0       0       0       0       0       1      0
Ericacaesp.                       2       1       1       6       0       0      0
Calluna                         247       9       4      13      10       0      0
Poaceaesp.                      222     444     243     272      70      12      0
Cyperaceae                        6       3       0       0       1       0      0
Compositaeliguliflorae            5      44      69     106      36       8      0
Astertyp                          1       1       0       1       0      0       0
Anthemistyp                       5       1       3       4       1       0      0
Gnaphaliumtyp                     0       0       0       3       0       0      0
Scrophulariaceaetyp               0       0       0       1       0       0       0
Campanula                         1       0       0       3      10       0      0
Jasione                           0       0       0       3       2       0      0
Rosaceae                          1       0       0       1       1       0      0
Potentillatyp                     0       0       0       0       0       1      0
Geumtyp                           8       0       0       0       0      1       0
Prunellatyp                       1       0       0       0       0       0      0
Ranunculusacris typ               2       4       4      10       0       4      0
Ranunculusflammula typ            0       2       0       0       1       3      0
Anemonenemorosa typ               1       0       0       1       0       0      0
Pimpinellasaxifraga typ           0       0       0       0       3       2      0
Anthriscussilvestris tup          1       0       0       0       0       0      0
Thalictrum                        0       1       0       2       0       1      0
Leguminosaesp.                    1       0       0       0       1       1      0
Trifoliumtyp                      3       1       0       2       6       1      0
Vicciatyp                         0       0       1       0       0       0      0
Dipsacaceaesp.                    0       0       2       2       4       1      0
Scabiosatyp                       3       2       0       1       0       1      0
Succisapratensis                  1       2       2       2       3       0      0
Centaureascabiosa typ             1       0       0       0       0       0      0
Filipendula                       2       0       0       1       0       1      0
Artemisia                         4       2       1       5       0       4      1
Chenopodiaceae                    2       2       2       6       1       0       0
Hypericum                         0       0       0       0       0       1      0
Rumexsp.                          0       0       8       1       0      0       0
Rumex
acetosella                   8      20       3       3      15      0       0
Cruziferae                        4       0       1       0       0       0      0
                                                
Provdjup                           6     58      98     109     119     124     135
------------------------------------------------------------------------------------
Caryophyllaceae sp.                0      1       4      10       2      18       0
Cerastium typ                      1      9       3      15       6      10       0
Scleranthus annus                  0      0       2       1       0       0       0
Silene dioica typ                  0      0       0       0       2      15       0
Polygonum pers. typ                0      2       2       3       0       0       0
Polygonum aviculare typ            2      1       0       2       0       0       0
Plantago lanceolata               16     30      38     108      31       3       0
Plantago major/media               0      0       1       0       0       0       0
Plantago maritima typ              0      0       0       1       0       0       0
Centaurea cyanus                   1      0       0       0       0       0       0
Cannabis typ                       1      0       0       0       0       0       0
Cerealia typ                       7      0       2       2       0       0       0
Hordeum typ                        0      1       0       0       0       0       0
Triticum typ                       1      0       0       1       0       0       0
Secale typ                        12      0       0       0       0       0       0
Lycopodium annotinum               0      2       1       1       0       0       0
Lycopodium complanatum            19      1       0       0       0       0       0
Lycopodium inundatum               0      0       2       0       0       0       0
Trilet echinat 60 um stor spor     1      0       0       0       0       0       0
Polypodiaceae sp.                  2      8      12      20     263      63      31
Polypodium vulgare                 0      4       0       1      31       1       0
Lastrea dryopt. typ                0      0       1       0       0       0       0
Pteridium                          1      2       1       3       2       0       0
Ophioglossum typ                   0      2       1       0       0       0       0
Bothrychium                        0      5      16      17       0       1       0
Trilet verrucate spor              0      1       4       0       5       0       0
Sphagnum                           2      3       5       1       1       1       0
unid                               3      1       1      16       2       4       2
Andel korroderade Betula           1      2       1       3       5      22       2
Andel tunnade Betula              10     56      27      39      30       1       1
Kol                               91   1128    1535    4433    9215     345     324
Adderade Lycopodium clavatum   37626  12542   12542    5136    2973    2433    2297
Räknade Lycopodium clavatum      50      96     191     143     193     421     508

Tabell 4, Pollenanalysdata

Referenser och läsförslag

Andersen ST 1979. Identification of wild grass and cereal pollen. Danm Geol Unders Årbog 1978, pp 69 92

Andersen, S. T.1979. Brown earth and podzol: soil genesis illuminated by microfossil analysis. Boreas 8, 59 73.

Andersen, S. T. 1986. Palaeoecological studies of terrestrial soils. 1: Berglund, B. E. (ed): Handbook of Holocene Palaeaecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons. 165 177.

Andersen, S. T.1996. Geobotaniske Undersøgelser af Kulturlandskabets Historie. Pollenanalyser fra gravhøje og søer i 1995. Udarbejdet for Skov- og Naturstyrelsen. Danmarks og Grønlands Geologiske undersøgelse. Rapport 1996/8. 55 sid.

Behre K.E. 1981. The interpretation of anthropogenic indicators in pollen diagrams. Pollen et spores. 23. 225-245.

Berglund B.E. 1969. Vegetation and human influence in South Scandinavia during prehistoric time. Oikos Suppl. 12 pp 9 28.

Berglund B. E. (Editor) 1985. Handbook of Holocene Palaecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd.

Berglund B. E. 1986. The Cultural Landscape in a Long-Term Perspective. Methods and Theories Behind the Research on Land-Use and Landscape Dynamics. In Nordic Late Quaternary Biology and Ecology (L.-K. Königsson, Ed.) Striae vol. 24, pp. 79-87.

Berglund B. E, Malmer N, Persson T 1991. Landscape ecological aspects of long term changes in the Ystad area. In: Berglund BE (ed) The cultural landscape during 6000 years in southern Sweden   the Ystad Project. Ecological Bulletins 41: 405424

Berglund BE, Ralska Jasiewiczowa M 1986. Pollen analysis and pollen diagrams. In: Berglund BE (ed) Handbook of Holocene palaeoecology and palaeohydrology. Wiley, Chichester, pp 455 484

Birks, H. J. B. & Birks, H. H. 1980. Quaternary palaeoecology. Edward Amold, London.

Björkman, L. 1991. Vegetationshistorisk undersökning av en förhistorisk jordmånsprofil begravd under en stensträng i Rösered, Västergötland. Exemensarbeten i geologi vid Lunds universitet nr 35.

Björkman L 1992. Vad kan en jordmånsprofil säga om vegetation och markutnyttjand? Exemplet Röseryd i Västergötland. Bebyggelsehistorisk tidskrift. 23. pp.27-38.

Björkman, L. 1998: Bokens historia i södra Sverige   en litteraturöversikt. Svensk Botanisk Tidskrift 91, 573 583.

Björkman, L. & Bradshaw, R. 1996: The immigration of Fagus sylvatica L. and Picea abies (L.) Karst. into a natural forest stand in southern Sweden during the last 2000 years. Journal of Biogeography 23, 235 244.

Dimbleby, G. W. 1957. Pollen analysis of terrestrial soils. New Phytologist56, 12 28.

Dimbleby G. W 1985. The Palynology of Archaeological sites. In Studies in Archaeological Science. Academic Press, Inc, London 1985. 176 pp.

Faegri K, Iversen J, 1989. Textbook of pollen analysis, 4th edn, by Faegri K, Kaland PE, Krzywinski K. Wiley, New York

Gustavsson M, 1998. Inventering av Vegetation och Flora på Bjärehalvöns bronsåldershögar. Instutitionen för Växtskyddsvetenskap, Alnarp. 48 sid.

Havinga, A. J.1984. A 20 year experimental investigation into the differential corrosion suscebtibility of pollen and spores in various soil types. Pollen et Spores 26, 541 558.

Iversen, J.,1941: Landnam i Danmarks stenalder (Land occupation in Denmark's Stone Age). Dan. Geol. Unders. 2:66. 68 PP.

Korsmo E, 1926. OGRÄS ogräsarternas liv och kampen mot dem I nutidens jordbruk. Albert Bonniers förlag, Stockholm. 410 sid.

Lagerås P 1996. Vegetation and land use in the Småland Uplands, southern Sweden, during the last 6000 years. LUNDQUA Thesis 36: 1 39

Lagerås P, Sandgren P 1994. The use of mineral magnetic analyses in identifying middle and late Holocene agriculture – a study of peat profiles in Småland, southern Sweden. J Archaeol Sci 21 pp 687-697.

Lagerås P, Regnell M, 1999. Agrar förändring under sydsvensk bronsålder – en diskussion om skenbara samband och olösta gåtor. I: Olausson, M. (red.) Spiralens öga – 20 artiklar kring aktuell bronsåldersforskning. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Skrifter 25, s. 321-335.

Moore PD, Webb JA, Collinson ME (1991) Pollen analysis, 2nd edn. BlackwelL Oxford

Regnéll, J. 1989. Vegetation and land use during 6000 years. Paleoecology of the cultural landscape at two lake sites in southern Skåne, Sweden. LUNDQUA Thesis 27.

Welinder, S., 1983: The ecology of long-term change. Acta Archaeol. Lundensia, Ser 8° Minore 9. 115 pp.

Welinder, S, Pedersen E A, Widgren M, 1998. Jordbrukets första femtusen år, 4000 f. Kr.-1000 e. Kr. Natur och kultur/LTs förlag. Borås. 504 sid.